Jag fick i uppdrag att skriva sju sanningar om mig själv av fröken Amaia Layla och jag är ju en sucker för sånt så here it goes;

• Jag älskar färgen rosa och måste i princip köpa varenda sak jag hittar i den färgen.

• När jag var sju fick jag en fotboll sparkad i ansiktet som knäckte mitt näsben vilket ingen brydde sig om att fixa så det lämnade mig med en ganska knöglig näsrot.

• Jag har inte haft min naturliga hårfärg sen jag var 11 år.

• Jag har extrem fobi för att åka tunnelbana. Hatar ljudet av den, lukten, alla miljarder människor som alltid ska trängas och flåsa en i ansiktet etc.

• Jag är fullständigt tokig i korsord och liknande saker där man ska klura ut ord and so on, jag hatar dock sudoku.

• Jag är en hopplös shopaholic.

• Jag lyssnar på en hel del "radiomusik" men skulle nån fråga mig om det offentligt skulle jag antagligen försöka förneka det!

Nu ska jag slänga mig på sängen och se på film och äta godis.
Har monsterhuvudvärk från helvetet så det har jag förtjänat! <3

Efter att ha legat hemma och latat mig hela dagen åkte jag på kvällen in till Globenområdet och gick på Kent's invigning av deras vinter/vår-turne på Annexet med Josef, lillasyster Linda och hennes kille Fransisco.
Det var en bra spelning för dom körde inte så många låtar från deras senaste skiva ("Röd" som jag typ hatar) och så körde dom gamla låtar som OWC, Sundance kid, m.fl. och sånt uppskattas! <3

Under dagen hade jag inte ätit mer än en pistage&kanel-bulle vid halv sju på kvällen så när vi kom hem värmde jag en lasagne i micron och oh lord, det var himmelskt <3

En del har hänt sen sist.
Jag sade upp min lägenhet på Röntgenvägen 5 i början av Januari så under den gångna helgen och förra veckan har jag och Josef ägnat den mesta av vår lediga tid till att paketera och flytta alla mina miljoner kläder, skor, väskor och andra saker till mitt ny-gamla rum på Diagnosvägen, hemma hos Josef.

Det är ett beslut jag trivs relativt bra med.
Bäst känns det att slippa oroa sig varje månad för att betala en hutlöst dyr hyra.
Här har jag ju lyxen att leva för 500:-/månaden. Och har ungefär samma bostadsyta som i lägenheten.


Imorgon har jag mitt första delrpov i teckenspråket och även om det känns lite nervigt så är jag rätt säker på att jag minst kommer få godkänt. Det är en individuell del och en gruppövning och minst det individuella borde gå galant.

Josef har varit och lekt tränare på sin klubb under kvällen så jag har ägnat den tiden åt att titta på lite filmer jag velat se ett tag men som antagligen inte varit så intressanta för Josef. Tittade bl.a. på den svenska filmen "Prinsessa" som gick på bio nån gång i höstas och jag tycker den var över förväntan. Visst det var litet av ett hollywoodslut men det är ju just det som är det fina med filmer ibland. Att dom inte alltid måste sluta så jävla nattsvart utan faktiskt kan skina lite hopp istället.

Från att ha sovit likt en klubbad säl nästan 18-19 timmar om dygnet i tre veckor (tack för den biverkningen kära medicin) har läget återigen stabiliserat sig och gått tillbaka till nåt slags normalläge, vilket naturligtvis innebär att jag numera sover runt max 3-4 timmar per natt och spenderar resten av dagarna med att gå runt/sitta vid datorn och vara halvdöd. Livet har varit roligare med andra ord.


Under förra veckan tog jag mig i kragen och erkände efter sju år av förnekelse att jag Verkligen behöver glasögon, särskilt om jag vill ha någon som helst chans att klara av vårens skola, så jag bokade en tid för synundersökning som genomfördes på lördagens förmiddag och sen i måndags tog jag mamma som smakråd och åkte och köpte glasögon!
Nu är ju inte jag direkt ett större fan utav glasögon (gäller dock endast när dom ska sitta på mig själv) så dom flesta kommer säkerligen aldrig få se mig i dom IRL, vilket nästan är lite synd för dom är hysteriskt roliga. Jag valde att ha lite självdistans och köpte därmed ett par som nästan ser ut att höra hemma på nån med hälsningsfrasen "hej jag är med i skolans schackklubb!"
Hur som helst så fick jag äntligen hem dom idag så nu ska jag försöka genomföra nåt slags snabb-invänjning (det tar ju tydligen ett tag att bli van vid att se bra igen och att allting liksom kommer närmare) inför min lektion imorgonbitti när jag måste ha dom för att överhuvudtaget kunna hänga med i undervisningen.
Önska mig lycka till typ haha.

I morse drömde jag en mardröm (som jag för övrigt redan drömt nån gång för den var väldigt bekant) men trots att den var extremt ångestframkallande och skräckinjagande kändes den på nåt absurt sätt lite småtrevlig. Det kändes rätt spännande att springa omkring i små, mörka utrymmen och vara skiträdd.
Fast det var egentligen inte det jag skulle skriva, utan det här; i drömmen var vi 6-7 personer (varav en utav någon outgrundlig anledning var Xena) som skulle utföra olika uppdrag tillsammans annars skulle vi bli torterade till döds och under ett av uppdragen krävdes det att man sjöng en sång, en gammal svensk visa, och jag VET att den här visan vi sjöng i drömmen existerar på riktigt men jag kan för mitt liv så här i efterhand inte komma på vad fasen den heter eller hur den gick och det STÖR MIG nåt så otroligt för den var så himla fin och jag vill lyssna på den igen!

Slut på drömgnället.



Annars har jag mest legat och haft fet ångest hela natten och morgonen (och har det fortfarande) över min skola. Jag orkar inte förklara hela händelseförloppet som lett fram till att den här ångesten skapats, för det skulle bli en evighetslång wall of text, men kort sagt har dom ändrat upplägget av våra lektioner till ett sätt som är helt katastrofalt. Så blotta vetskapen om att jag ska närvara på en till sån lektion imorgonbitti gör mig helt kallsvettig.


Nu blev det här inlägget väldigt dystert och eländigt så jag avslutar med nåt trevligt!
Det närmast planerade skoinköpet som ska ske nån gång under februari, nämligen dom här snyggingarna;

Har drabbats av akut jätteont i magen, det känns ungefär som att en smärre alien försöker skära och slå sin väg ut ur den. Det bara kom helt utan förvarning och utan att jag gjort något speciellt så jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det... kanske testa ligga ner ett tag och se om/hoppas det går över helt enkelt?

I övrigt är det en helt vanlig, seg, söndagkväll.
Ska eventuellt försöka rota fram nån film att titta på lite senare och samtidigt ta tag i att vaxa mina ben (jag är ju sån där att jag aldrig kan göra EN sak åt gången så varje gång jag ska hålla på med "skönhetsgrejer" eller whatever måste jag göra nåt annat samtidigt). Tror inte jag brytt mig om att avlägsna diverse hårstrån från benen sen i oktober(!) nån gång. Det har liksom inte känts så nödvändigt eftersom det varit vinter och... att jag helt enkelt inte orkat bry mig. Josef är ju så jävla jämställd att han säger ju inget om det heller så då blir det lätt hänt att man bara låter det vara haha. Usch jag är så löjligt lat ibland.

Nej nu dör jag verkligen av smärtan i min mage snart.
Det kanske blir bättre om jag tar en varm dusch?

Mamma ringde mig igårkväll och berättade att mormor lagts in på sjukhus tidigare på dagen eftersom hon ramlat natten till igår och fått en allvarlig hjärnskakning och spräckt skallbenet. Känns jättehemskt att mina fina, sköra mormor har gjort sig så illa. Och obehagligt att hon ligger på sjukhus, det är ju inte direkt ovanligt för äldre människor att inte komma därifrån igen...

Läkaren hade tydligen yttrat nån fundering om att det eventuellt kunde vara något problem med hennes hjärta som var anledningen till att hon ramlade vilket känns helt sjukt. Min mormor har alltid varit superfrisk och alert så att hon plötsligt skulle ha fel på hjärtat är bara.... total förvåning.

Hoppas att mamma kommer höra av sig under dagen och berätta att mormor fått åka hem och att hon mår bra.

Idag hade min kropp uppenbarligen bestämt sig för att få sova riktigt, riktigt länge för jag lyckades inte rulla ur sängen innan halv två. Inte direkt det bästa valet av dag eftersom jag hade lektion mellan 8:00-10:30 som jag alltså missade nu. Får hoppas på att läraren upprepar lite av det som togs upp idag på onsdagens lektion nästa vecka så att jag får chans att ta igen det.


Det hade varit kul att gå ut ikväll men jag kan inte komma på Vart man i såna fall skulle gå och vem som skulle kunna tänkas följa med, så det blir nog inte så mycket av det tyvärr.
Jag borde nog satsa mer på att skaffa nytt krogumgänge? Dom flesta som gick med ut förr i tiden har antingen flyttat för långt borta eller så är dom alltid upptagna med att jobba. Buhu.

Efter en plågsam första dag i skolan kan jag konstatera att det här kommer bli en låååååååååång termin där jag kommer få gnissla sjuklig mängd tänder och hugga pennan i armen otaliga gånger för att inte utrota mer än hälften av de personer som läser samma kurser som mig.

Folket. är. SÅ. KORKAT.

Det går inte ihop i mitt huvud att VUXNA MÄNNISKOR som levt i 20-30-40 år kan vara så innerligt BLÅSTA.
Det är chockerande. Hur kan man leva så länge och inte lyckas lära sig sånt som ett barn på sju år kan efter första skolåret. I just don't get it.

Dagens mest bevingade/korkade citat från teckenspråket är;
Läraren: - "Hur tror ni att döva människor vaknar på morgonen?"
Utländsk kvinna i 30-35 års åldern: - "Dom kanske har en sån där klocka som PRATAR"
Lärarna och resten av klassen: - "............."

Jag skriver bara ett citat för det är för jobbigt att skriva ner fler och det här enda räcker nog för att ni ungefär ska förstå den intellektuella nivå folket i mina klasser ligger på....

I övrigt var folket korkade/jobbiga och tjatade bland annat om att vi MÅSTE få hemtentor över sport- och påsklovet eftersom "folk på komvux inte får ha lov egentligen" trots att läraren förklarade att han inte hade planerat in några såna uppgifter eftersom vi har dom utspridda på andra ställen under terminen för att det skulle gå ihop med kursplanen i övrigt (hände under NkA-lektionen). Samt ifrågasattes det 6 gånger vart man skulle köpa kurslitteraturen till teckenspråkskursen trots att läraren lika många gånger förklarade att MAN INTE SKULLE KÖPA NÅGON.

Vad är det för seriöst fel på folk?

Idag genomled jag min första dag av fysisk skola sen HT-08.
Min första lektion, Naturkunskap A, började 11:15 i morse och skulle hålla på till 13:45.
Jag stod ut fram till tjugo över tolv när vi skulle få rast i femton minuter. Då såg jag min chans att fly och tog den.

På morgonen innan jag åkte till skolan hade jag FET ångest och grät över att behöva åka dit men jag vet att jag inte har nåt val, jag är Tvungen att klara av dom här kurserna nån gång inom en snar framtid, så det är bara att bita i det sura äpplet och åka dit. Dessutom låg Josef kvar i sängen så jag kunde inte stanna hemma och gömma mig i alla fall eftersom han hade knuffat ut mig genom dörren då.

Hur som helst, drygt en timme stod jag alltså ut i skolan innan jag hade sånt hårt tryck över bröstet att jag trodde jag skulle svimma av syrebrist, kräkas och dränkas i en pöl av min egen ångestsvett. Så jag gick helt enkelt fram till läraren och sa "jag måste tyvärr gå nu" och utan att ge nån närmare anledning än så gick jag därifrån så jävla snabbt man kan gå utan att börja springa och åkte hem.

Tyvärr ligger ju dock min teckenspråkkurs femton minuter efter att min NkA slutat så jag hann inte vara hemma längre än drygt 30 minuter innan det var dags för att genomgå en ny omgång gråt och hysterisk ångest och ta bussen tillbaka till helveteshålet. På teckenspråket lyckadesj ag dock hålla mig kvar ända till den slutade vid 16:30.


Jag vet inte varför jag har sån hysteriskt stor social fobi. Jag önskar verkligen att jag visste varför så att jag kunde göra något åt det. Jag är ju inte _rädd_ för folk egentligen så det handlar ju inte om att jag är rädd att bli mobbad (trots att jag blivit stenad vid skolans busshållplats....) eller ofredad på annat sätt...

Jag är rädd att jag inte kommer klara av att fullfölja dom här kurserna p.g.a. hur dåligt jag mår av att behöva gå i fysisk skola och det gör mig förbannad för själva kurserna är ju i sig själva så löjligt enkla. Sista kursdatum är 28 maj, det är alltså 4½ månader kurstid kvar och jag har i princip brytit ihop av pressen redan efter första dagen. Det är ju lovande.


Josef uppmuntrar mig att hoppa på min medicin igen efter att jag vagt övervägde det igår kväll, för att försöka plana ut de värsta ångest- och depressionkänslorna och därmed klara av att gå till skolan och jag ser inte att jag har så mycket annat val egentligen (trots att jag Hatar den där jävla medicinen och dess biverkningar), så jag svalde ner en kapsel till middagen ikväll och det är väl bara hoppas på att det resulterar i något bra.

WOHO!
ÄNTLIGEN har det blivit den tjugotredje december och eftersom klockan just slog tolv på förmiddagen
är det nu endast TOLV TIMMAR KVAR TILL JULAFTON!
Jag är så superexalterad att det nästan blir löjligt!

Egentligen är det nog inte så hälsosamt att ha så här höga förväntningar för chansen att det faktiskt blir så superduperawesome som man inbillar sig är ju in real life ganska liten.
MEN, jag orkar inte lägga så mycket notis vid det ändå för jag har varit en riktig grinch de senaste åren när det kommer till julen eftersom jag allt som oftast mått väldigt dåligt då, så nu när jag för en gångs skull mår relativt bra (om jag förtränger alla tusen saker jag egentligen mår jättedåligt och är superstressad över) ska jag banne mig passa på att njuta av att kunna känna den där ofantliga julglädjen man annars bara stått brevid och sett andra ha.

Traditionsenligt (ja alltså, tradition från min familjs sida) tog jag och Josef fram våra klappar idag
och la dom under min lilla minigran som för tillfället står pyntad och fin på köksbordet.
Egentligen gjorde vi det för ungefär 17½ timme sen (ungefär halv ett på morgonen)
eftersom jag som är det stora barnet när det gäller sånt här inte kunde vänta längre! <3

Idag är det bara EN dag kvar till julafton, jag är så spänd att jag knappt sover på nätterna längre!

Ikväll kl. 21:55 kommer det på TV3 visas en kortfilm musiksatt med låten "Hjärta" (från kents senaste skiva Röd) om några av alla de hundratals människor som försvinner spårlöst i vårt land varje år. Eftersom Sverige saknar en rikstäckande organisation som ansvarar för att ta hand om de fall som är försvunna personer vände man sig till tv-programmet Efterlyst, som är det enda forumet för den här sortens fall, när man skulle göra den här kortfilmen.

Mer utförlig info finns att finna här; http://kent.nu/2009/12/18/kent-och-efterlyst-gor-film-om-forsvunna-manniskor/

Jag tycker det här är ett jättebra initiativ från kents sida, kanske kan det här leda till att de åtta fall som tas upp kommer vidare i sitt sökande och att problematiken med att det inte finns en ansvarig organisation för att hitta alla dessa människor uppmärksammas och får nån slags åtgärd.

Idag har förflutit relativt fort.
Det kan bero på att Josef lurade mig att gå och lägga mig i sängen igen vid kvart i ett på dagen, där jag naturligtvis somnade och sov till ungefär klockan fyra. Kanske inte det bästa sättet att spendera tid på men samtidigt har jag ju inte så mycket annat för mig så då kan man unna sig sånt.

Och jag vill ju att de här kvarvarande dagarna innan julafton ska gå fort.
Imorgon kommer det slutgiltiga beviset på att vi är inne på upploppet för då ska jag och Josef lägga våra klappar till varandra under min lilla gran. Älskar dagarna innan jul när man kan sitta och stirra på den stora julklappshögen och drömma om vad dom kan tänkas innehålla <3